Lånar den här dikten från din blogg Lisa... =) Snart syns vi vännen!

För övrigt så prenumererar jag på underbara helger nu...

Din är som vatten.

Din är som regn,

när det faller genom natten.

Sorlar lågt

sjunker trevande,

långsam, tveksam,

kvalfullt levande.

Skälver som en grund

bakom alla ljud,

sipprar och silar

mot min hud,

sveper sig lent,

sluter mig inne,

fyller mina öron

med viskande minne.

Jag vill sitta tyst

där jag inte kan störa dig.

Jag vill bo och leva

där jag kan höra dig.

Många röster talar.

Genom dem alla

hör jag bara din

Karin Boye